Då närmar sig den tredje undersökningen som, i år, har försigått inom samma område i utkanten av Sarpsborg sitt slut. Först var det en gravhög med ett dyrkningslag under som undersöktes. Sedan kom ytterligare dyrkning och bosättningsspår. Nu är det ett överplöjt gravfält med omkringliggande strukturer som har grävts ut. För vidare info om de tidigare två undersökningarna se tidigare inlägg här på Norark.no.
Foto taget med drone över hela området. Alla årets tre fält är synliga. Fotograf: Magne Samdal.
Hartvig Johnsen registrerade i detta området 1917 och han fann då nio stycken gravhögar belägna på platsen. Sedan dess har det dock skett mycket. Det har länge varit en åker på platsen och det är ej otroligt att den nuvarande vägen ligger lite längre norrut än där den tidigare låg. Detta antar vi då vi bara ser delar av gravhögarna då de försvinner in under vägen medan på Hartvigs karta är de tydligt tecknade jämte vägen. Vi fann dock inte spår av alla dessa nio högar på vårt avgränsade undersökningsområde med troligen återfann vi fyra-fem av dem.
Översiktsfoto av fältet taget med drone. Fotograf: Magne Samdal.
Precis som på föregående undersökning jag rapporterade om här på Norark så är det en gång- och cykelväg som är målet med arbetet som här sker längs Fv. 599. Detta innebär då att ytan som undersöktes är ganska lång och smal. Dock fick vi även här ut ett spännande resultat då vi såg spår av så många olika kontexter som troligen representerar separata gravhögar. Allt som allt så märkte vi ut 84 olika strukturer när vi avbanade ytan som skulle undersökas. Ytan låg totalt på en storlek av 993 m2 och undergrunden bestod av en relativt grov orange sand. Utav de undersökta strukturerna så kunde tio stycken passas samman till de större gravkontexterna. Detta via fotgrøfter, inre lager och liknande. Fyra stycken strukturer var kokgropar, tre var avfallsgropar och en var en hålväg. Utav alla de kvarvarande avskrevs ett 15-tal då det visade sig ha försigått mycket naturlig aktivitet på platsen, många rotsystem och liknande påträffades. Stolphål och nedgrävningar utan säkert ändamål utgjorde resten av strukturerna. De fördelar sig ganska likt i antal. Inget säkert system eller organisering kunde påvisas bland stolphålen men två ytor skildes ut då det var främst här som strukturerna var lokaliserade. Det gällde ytan centralt på fältet samt längst åt öster. Här låg det flera kokgropar, nedgrävningar och stolphål placerade. Gällande lokaliseringen av de fem större gravkontexterna så låg fyra av dem sida vid sida längs den södra kanten på fältet. Upp emot den vägen som här ligger. Den femte ligger centralt på fältet men upp mot den norra kanten.
Stolphål från fältet i plan. Fotograf: Jakob Kile-Vesik
Stolphål från fältet i profil. Fotograf: Jakob Kile-Vesik
Kokgrop från fältet i profil. Fotograf: Jakob Kile-Vesik
Två till tre av de dokumenterade överplöjda gravhögarna bestod bara av ett lager som vi återfann i större rundade områden på fältet. Det antogs att det var botten av gravhögar. I fyra av de fem högarna återfann vi bränt ben vilket hjälpte till i tolkningen som gravhög. De tre möjliga högarna som bara bestod av ett lager hade en diameter mellan 9 och 11 meter. Runt en av dessa högar låg det ett tunt lager som verkar vara av samma fyllmassa som den större centrala högen. Detta lager kommer troligen av att högen har blivit utplöjd över en större yta. Det råder lite osäkerhet kring en av dessa högar då fyllmassan ger ett lite nyare intryck. Vidare prover får hjälpa oss att reda ut den kontexten bättre men det finns här en chans att det ej är en gravhög som påvisats. Dock framkom det en del av ett dike och ben även i denna kontexten så troligen är det en gravhög som kraftigt påverkats av moderna företeelser vid ett senare tillfälle och det är på grund av detta vi får moderna inslag i massan.
I den fjärde högen så såg vi spår av en fotgrøft även om den var väldigt grund och i vissa fall mest sågs som en siluett ovan undergrunden. Detta dike hade en bredd på ca 0,5 meter. Innanför detta diket så låg en brun massa som antogs vara delar av högfyllet då det skilde sig från den ovanliggande matjorden. Denna massan var tydligt påverkad av plöjning och var mest påvisad som fläckar innanför den yta som fotgrøften markerade. Denna hög hade en diameter på 9 meter inkluderat fotgrøften.
Den sista högen skiljer sig markant från de andra. Båda i storlek och uppbyggnad. Den hade en diameter på ca 17 meter och vi såg den via fyra olika företeelser på fält. Centralt i högen fann vi en brun massa som var snarlik den inom högen beskriven här ovan. Denna massan hade en utsträckning på ca 3 meter. Inom den återfanns bränt ben. Runt detta centrum återfanns inte mindre än tre separata diken eller fotgrøfter. De tre dikena hade en diameter mellan 0,8 och 1,4 meter. Det innersta diket låg ca 40 cm utanför den centrala massan. Mellan det innersta och det mellersta diket var avståndet ca 1 meter och mellan de två yttersta dikena var avståndet ca 1,4 meter. Dikena var ibland väldigt otydliga i plan då de hade påverkats kraftigt av plogen men de dokumenterades och påvisades grundligt i profil där de blev väldigt tydliga. Flera lager påträffades gärna inom varje dike och en del kollager observerades. Det är möjligt att kollagren tillkommit vid en senare brand på platsen då vi fann flera brända rotsystem och rotvältor under utgrävningen. Det är dock själva nedgrävningen som är av arkeologiskt intresse då lagren troligen tillkommit sekundärt. I området omkring denna högen ligger också en del större stenar. Då sten ej förekommer naturligt i undergrunden här så är det enkelt att tro att denna stenen kommer från röset i graven som blivit utplöjt.
Delar av profilen genom en stor gravkontext. Fotograf: Aleksi Pienimäki.
Gällande resten av strukturerna på fältet så måste också hålvägen vi påträffade nämnas. Den i sig är inte så spännande men den har en relativt intressant orientering. Den löper från sydöst till nordväst på vårt fält och verkar respektera de gravkontexterna vi återfunnit. Vägen löper då i perfekt riktning upp emot ett annat av de områden med gravar som Hartvig Johnsen dokumenterade i början av 1900-talet. Detta är ett ganska vanligt fenomen och stämmer bra överens med denna tolkning som hålväg. Dessa vägar går ofta förbi denna typer av platser. Gravplatser och lokaliteter med en eller annan rituell eller religiös koppling samt platser med en förhöjd innebörd av andra anledningar.
Flertalet prover togs ut ur anlägget i fält för att reda ut alla de kontexter som här påträffats. Speciellt lutar vi oss här tillbaka på mikromorfologiska prov som kan ge oss svar på alla de olika lagren inom gravkontexterna samt kolprover för att datera de olika strukturerna som framkommit.
Gällande fynd framkom det en del mindre ting under denna utgrävning. Som tidigare nämnt så framkom det bränt ben i fyra av de fem högarna. I en av dem framkom även ett mindre bronsfragment. Flertalet järnfragment framkom även de men en del av dem kan ge sken av att vara av nyare art. De kan dock ha blivit nedplöjda i de lager vi här undersökt då plogspår kan ses genom alla kontexter. Keramik påträffades i två strukturer utanför högarna och ett keramikfynd gjordes, av oss, inom gravarna. Ett fragment av en flintkärna återfanns även den. Vid de tidigare grävningarna här i området återfanns flera stenåldersfynd så det är ej otroligt att de sökt sig även hit. Tilläggas kan även att fylkeskommunen återfann en del fynd i en av dessa högarna när de la ett av sina schakt över den. De fann då ben, keramik och ett järnföremål.
Då var tre projekt i samma område i Sarpsborg avslutade. Det är nu dags att åka hem till det varma kontoret då snön och frosten har lagt sig på fältet. Det var en spännande sommar med intressanta resultat. Väl mött nästa år.
Vintern har kommit till fältet. Fotograf: Live Forsetløkken.