Under de sista veckorna har vi grävt ut två lokaliteter längs Fv. 118 i utkanten av Sarpsborg. De två lokaliteterna låg ca 700 meter ifrån varandra. Den ena bestod av ett ensligt dyrkningslag medan den andra var något större och där återfann vi 31 strukturer plus ett rikt antal störhål. På platsen ska det byggas en gång- och cykelväg så området som undersöktes var ganska litet och smalt. Det hindrade oss dock inte från att finna några fina kontexter.
Det avbanade fältet med bosättningsspår. Sett mot norr. Fotograf: Aleksi Pienimäki.
Dyrkningslaget avbanades ej i sin helhet utan dokumenterades bara i profilen av ett schakt som grävdes längs med den nuvarande vägen. Laget daterades av fylkekommunen under deras registrering av området. De återfann tre faser av odling. 1395-1265 f.Kr, 1425-1395 f.Kr och 1730-1620 f.Kr. Dessa tre faser var klart tydliga i profilen. Nederst så återfanns också ett kollager som visar att man troligen har bränt av ytan innan man påbörjade sin odling. Längst söderut i vårt schakt påträffade vi också ett tjockt lager som visade tydliga tecken på att vara skapat av vatten. Om området översvämats eller om det rör sig om ett större dike av något slag är för tillfället något osäkert. Vi tog även ut pollenprover och mikromorfologi för att se om vi kan få lite mer information från denna kontext. Vad odlades och vilken typ av odling var det som brukades? Den äldsta fasen av odling här dokumenterad passar bra överens i tid med den odling som dokumenterades tidigare i år på Værn där en gravhög undersöktes av oss (Se tidigare blogginlägg). Dessa två undersökningar ligger bara några hundra meter ifrån varandra. Detta visar att det varit stor aktivitet här i området under stora delar av bronsåldern, speciellt då graven på Værn fick en datering till yngre bronsålder.
Profil genom dyrkningslag. Sett mot öst. Fotograf: Aleksi Pienimäki.
Ytan med bosättningspår var ca 400 m2 i storlek. Den rymde som tidigare nämnts 31 strukturer plus störhål. Strukturerna bestod till stora delar av stolphål men också några nedgrävningar som troligen representerade avfallsgropar och liknande påträffades här, samt ett dike som möjligen kan vara från en huskonstruktion. På fältet återfanns, centralt vad som troligen är resterna från ett treskeppigt långhus. Sju troliga stolppar har identifierats och de skulle ge huset en storlek på ca 14×5 meter. I området där dessa stolparna påträffades ligger också åtta stolpar till. Det råder alltså en liten osäkerhet kring vilka av dessa stolpar som hör i hop för att bilda det större anlägget. Förhoppningsvis kan vidare analyser av kol och makrofossiler ge oss svar på den frågan. Dessa stolpar skulle också kunna representera inre konstruktioner såsom väggar och ingångsparti till huset. Norr och söder om denna huskonstruktion avtar strukturmängden dramatiskt. Söderut ligger det fyra större gropar som nämnt här ovan och norrut på fältet så ligger fyra störhål på rad, placerade med ca 1 meter mellanrum. Det ligger också ett hål öster om hålet längst åt norr. Dessa ligger i en rät och fin linje och kan möjligen vara del av ett staket som legat vid sidan av huset då de verkar respektera dess utsträckning. Även på den södra delen av fältet ligger det en hel del störhål men inget system är möjligt att se i deras lokalisering. De kan representera stativ, ställningar eller vidare ting som det är bruk av på en gård.
Planbild av stolphål. Sett mot norr. Fotograf: Aleksi Pienimäki.
Profilbild av stolphål. Sett mot norr. Fotograf: Live Forsetløkken.
Ett dike påträffades också under denna avbaning. Det ligger i samma område som stolphuset och vi trodde först det kunde röra sig om ett väggdike till den konstruktionen. Det visade sig dock att det ej var troligt. Det är två stolphål inom huset som tydligt skärs av detta dike och huset och diket har lite olika orientering. Huset ligger rakt i nord-sydlig riktning medan diket går lite mer nordöst-sydväst. Detta dike skulle dock kunna representera en sekundär byggnad på platsen. Vi hade en tanke om att det kanske rörde sig om ett dräneringsdike men i båda ändarna så är diket rundat av mot väster och i den södra delen så fortsätter diket västerut i ca 2,5 meter innan det viker av norrut igen. Efter att ha gått norrut i ca 2,5 meter så slutar diket. Detta ger oss en möjlig husform med en öppen västra vägg. Det är dock möjligt att diket här har försvunnit då det delvis var väldigt grunt. Tre av de stolphål som ligger i detta området och ej verkar ha något direkt samband med stolphuset ligger inom den ytan som omsluts av detta dike. Dessa stolphål kanske därför hänger samman med denna kontext och ej det större långhuset. I diket ligger också två stolphål som kan varit del av en väggkonstruktion knuten till diket. Precis söder om detta dike ligger en koncentration på sju störhål. Dessa ligger dock även inne i stolphuset. Det är därför svårt att veta exakt vilken kontext de egentligen tillhör. De ligger utan ett synligt system och det är svårt att veta vad de representerar. Det ligger här alltså en trolig sekundär byggnad men dess kontruktion är något osäker. Den skulle dock ha följande mått: 10×2,5 meter.
Området med de två möjliga husen. Sett mot norr. Fotograf: Aleksi Pienimäki.
Fylkeskommunen daterade ett stolphål som de undersökte när de registrerade detta område och det gav en datering till 400-360 f.Kr. De har här alltså fått en järnåldersdatering som ej passar samman med bronsåldersodlingen och gravläggningen, norrut, högre upp på åsen. Detta visar dock att området länge har varit attraktivt och att det här varit aktivitet under en lång tid.
Under de kommande veckorna ska ytterligare ett projekt gå av stapeln i det direkta närområdet till denna grav, och dessa dyrkning- och bosättningsspår. Det ska bli spännande att se vad ytterligare en pusselbit har att visa oss gällande den stora aktivitet som här försigått. Inlägg här på Norark lovas så fort vi vet vad vi där har att göra med.
Väl mött.